Okej nu måste jag skriva lite, skriva något som inte kräver någon större tankeförmåga (alltså inga skolarbeten). Jag loggade precis dagens steg och kan konstatera att jag ska aktivera mig mera imorgon.
Men nu kommer berättelsen om min fantastiska helg.
Jag körde hem på fredan och hann bara packa upp (och packa skidväskan till följande dag) innan jag gick iväg på körövning med Cantate. När det slutade kom
kusiin miin och hämtade oss och visade hur långt in i skogen deras hus kommer att finnas. Strax efter bjöd
kusiin vår på kaffe så vi fick uppdatera varandra om det ena och det andra. Mitt i natten kom vi hem och jag slocknade direkt huvudet träffade kudden.
Det var tidig väckning på lördan. Kl 6:00 startade bussen mot Vuokatti. Mäenpää Bygg/IF Brahes årliga höstresa till skidtunneln i Vuokatti lockade så många att bussen blev full. Jag skidade ett pass på förmiddagen i tunneln och på eftermiddagen blev det ett pass simning för att mjuka upp benen. Jag hade, som varje år, glömt bort hur roligt det egentligen är att skida. Men nu får jag bara snällt vänta på att snön faller här i kornbyn också.
På lördagskväll blev vi bjudna på mat hos min
best-friend-4-ever. ;) Det var gott efter en väldigt tung dag. Även då fick vi skvallra om senaste nytt och också gamla nyheter, eftersom vi inte har träffats så ofta den här senaste tiden.
På söndagsmorgonen hade jag först svårt att välja vilken kyrka jag ville gå till. Det blev tillslut pingstkyrkan i Jeppis som lockade mest. Där träffade jag många bekanta och skulle gärna ha stannat lite längre, men hemma satt en bit av släktet och väntade på att jag skulle komma hem. Nå, jag missade ändå huvudrätten men jag kom hem lagom tills de dukade fram efterrätten... När maten var i magen och gästerna gått hem fick jag genast byta om till träningskläder och ställa mig i ordning för Rosa loppet.
Rosa loppet var ett välgörenhetslopp för bröstcancerfonden som ordnades av Fitness-Club. Eftersom det inte var 5km tävling, utan 5km välgörenhet hade jag på förhand bestämt mig för att inte springa max. Jag skulle ta det lugnt och för en gångs skull njuta av loppet och inte känna nån press och absolut inte maxa!! Men jaha... vart försvann min hjärna då när startmannen sköt startskottet??? Allt "ta de lugnt" var som bortblåst och dit bland täten sprang jag. Jag frågade mig själv flera gånger varför jag inte bara kan ta de lite bananas, och inte alltid pressa allt som går ur kroppen. Jag kom sen tvåa i mål av tjejerna och när vi stod där båda två och pustade ut så kommer ÖT och vill ha både kommentarer och bilder av oss. Jag väntade in mamma i mål (det tog inte så värst länge) och så cyklade vi hem så att jag skulle hinna duscha innan det var dags för förlovningskalas.
På kalaset i Forsby fick vi träffa alla fina kompisarna och återigen uppdatera om läget. Det var jättetrevligt att träffa alla och jag skulle gärna ha tagit med hela bunten hit till Jyväskylä så att de inte är så långt borta när jag behöver dem (alltså varje dag).
Helgen avslutades med söndagsmys och tända ljus. Och jag somnade genast huvudet landade på kudden, utmattad efter en väldigt intensiv skolvecka och en ännu värre (men betydligt roligare) helg, men också väldigt glad över att ha så många fina mänskor runtomkring mig. Sådana som inte försvinner någonstans utan alltid finns kvar. Jag är så tacksam!
Jag har en del bilder från helgen men,
surprise, datorn är inte samarbetsvillig. Ni som endast tittar på bilderna och inte läser texten får titta in en annan dag.