Välkomi att kika in på https://janinaenkvist.wordpress.com/ istället. Därifrån fortsätter jag att blogga framöver.
Omväxling förnöjer, och jag lovar att detta är en förbättring mot det bättre!
tisdag 20 januari 2015
tisdag 13 januari 2015
Vad gör man...?
Vad gör man om man har tent om 6 dagar? Vad gör man om man saknar sin kille så att det värker ända in i lilltårna? Och vad gör man när man egentligen borde städa upp lite i slottet?
- Jo, man bloggar om sina problem!
1. Jag har tent om 6 dagar och har fortfarande 3 böcker kvar att läsa. Hej självdisciplin?! Eller är det nu jag skall tacka mina kompisar för att de rökt och snusat i min omgivning så jag också i praktiken vet hur beroendet fungerar och kan skriva tenten och reflektera utifrån egna erfarenheter istället för att lusläsa boken? Hm, tack så lite då min nikotinberoende vänner!
2. Har ni nånsin varit så kär att det värker i kroppen? Det killar och sticks. Dagarna släpar sig fram och det blir ju aldrig 23 januari (jag ska hem då). I och för sig är det bra att det tar länge tills 23 januari, för då hinner jag träna mera inför landskapsstafetten som är på söndagen samma helg. Men ändå. Ont, det gör ont, men det går, det gör ont en stund på natten och också på dan...
3. Det eviga städandet.
- Jo, man bloggar om sina problem!
1. Jag har tent om 6 dagar och har fortfarande 3 böcker kvar att läsa. Hej självdisciplin?! Eller är det nu jag skall tacka mina kompisar för att de rökt och snusat i min omgivning så jag också i praktiken vet hur beroendet fungerar och kan skriva tenten och reflektera utifrån egna erfarenheter istället för att lusläsa boken? Hm, tack så lite då min nikotinberoende vänner!
2. Har ni nånsin varit så kär att det värker i kroppen? Det killar och sticks. Dagarna släpar sig fram och det blir ju aldrig 23 januari (jag ska hem då). I och för sig är det bra att det tar länge tills 23 januari, för då hinner jag träna mera inför landskapsstafetten som är på söndagen samma helg. Men ändå. Ont, det gör ont, men det går, det gör ont en stund på natten och också på dan...
3. Det eviga städandet.
måndag 12 januari 2015
Tillbaka till studiestaden
Nu är jag tillbaka i Jyväshyvä, har varit här en natt med det känns som en vecka. Tiden går långsamt när man har roligt... nej vänta, hur gick det nu igen?
Jag har tent nästa måndag, det är nog den största orsaken till att jag satte mig ner för att blogga. Tobak och beroende, snus, ungdomar och hälsorisker läser jag om (eller rättare sagt: borde läsa om). Annars gick första skoldagen över förväntan, inte var det så svårt med finskan efter fem veckor paus, jag förstod nog det mesta när jag orkade lyssna.
Jag mår bra och har lite Benny-längtan, annars går livet hittills i studiestaden väldigt fint.
Jag ska väl trycka ner nosen i tentböckerna nu för att verka duktig. Ha de gott!
Jag har tent nästa måndag, det är nog den största orsaken till att jag satte mig ner för att blogga. Tobak och beroende, snus, ungdomar och hälsorisker läser jag om (eller rättare sagt: borde läsa om). Annars gick första skoldagen över förväntan, inte var det så svårt med finskan efter fem veckor paus, jag förstod nog det mesta när jag orkade lyssna.
Jag mår bra och har lite Benny-längtan, annars går livet hittills i studiestaden väldigt fint.
Jag ska väl trycka ner nosen i tentböckerna nu för att verka duktig. Ha de gott!
onsdag 7 januari 2015
2014, 2015, 22 och 12
Gott nytt år!
2014 avslutade jag med självförtroendet på topp. Jag blev uttagen till Jakobstads första lag i landskapsstafetten fastän jag haft studier som prio 1 och skidåkning mycket längre ner i prioritetsordning. Men landskapsstafetten blev tyvärr framflyttad pga kölden, -21 visade temperaturen på tävlingsplatsen. Detta betyder att jag nu måste hålla igång maskinen och träna skidåkning ända tills stafetten hålls. Blandade känslor, jag är ju i bra form nu och är kanske inte det om en månad eller två -eller så blir jag bättre, man vet ju aldrig.
2015 skulle jag inleda på bästa sätt, dvs genom ett intervallpass på skidor. Men icke sa nicke. Det regnade så jag fick köra mina intervaller på löpband vid Fitness Club. Det gick också bra, speciellt eftersom jag fick en sån bra service på Mjölvägen.
22 år blev jag dagen efter min brors bröllop. Och sedan de två störa högtidsdagarna har jag ätit tårta varje dag. Om inte tårtorna tar slut snart så kommer det att gå fort i nerförsbackarna för den här Enkvisten. Jag är ju ändå inne på min femte dag med tårta. Däremot har jag inte ätit nån godis i år (ja förutom chokladen jag fick till min födelsedag, men den kan ju inte räknas).
12 januari börjar skolan igen. Jag går gärna tillbaka till universitetet men jag skulle gärna se att hela Jakobstad skulle komma med. Jag vet att vintern kommer att innehålla mycket skidåkning och skidskolor. Till våren blir det mera redskapsgymnastik och hälsokunskapsläsning. Där mellan varven ska jag klämma in en utbildning till simskollärare. Mycket roligt har jag framför mig.
2014 avslutade jag med självförtroendet på topp. Jag blev uttagen till Jakobstads första lag i landskapsstafetten fastän jag haft studier som prio 1 och skidåkning mycket längre ner i prioritetsordning. Men landskapsstafetten blev tyvärr framflyttad pga kölden, -21 visade temperaturen på tävlingsplatsen. Detta betyder att jag nu måste hålla igång maskinen och träna skidåkning ända tills stafetten hålls. Blandade känslor, jag är ju i bra form nu och är kanske inte det om en månad eller två -eller så blir jag bättre, man vet ju aldrig.
2015 skulle jag inleda på bästa sätt, dvs genom ett intervallpass på skidor. Men icke sa nicke. Det regnade så jag fick köra mina intervaller på löpband vid Fitness Club. Det gick också bra, speciellt eftersom jag fick en sån bra service på Mjölvägen.
22 år blev jag dagen efter min brors bröllop. Och sedan de två störa högtidsdagarna har jag ätit tårta varje dag. Om inte tårtorna tar slut snart så kommer det att gå fort i nerförsbackarna för den här Enkvisten. Jag är ju ändå inne på min femte dag med tårta. Däremot har jag inte ätit nån godis i år (ja förutom chokladen jag fick till min födelsedag, men den kan ju inte räknas).
12 januari börjar skolan igen. Jag går gärna tillbaka till universitetet men jag skulle gärna se att hela Jakobstad skulle komma med. Jag vet att vintern kommer att innehålla mycket skidåkning och skidskolor. Till våren blir det mera redskapsgymnastik och hälsokunskapsläsning. Där mellan varven ska jag klämma in en utbildning till simskollärare. Mycket roligt har jag framför mig.
torsdag 6 november 2014
Svenska dagen
Trevlig svenska dagen gott folk! Har ni uppmärksammat dagen på något speciellt sätt?
Vi finlandssvenskar här i jyväskylä bjöd på kaffe, glögg och kanelbullar på universitetet åt alla som ville fira dagen med oss eller annars bara ville äta bulla. De allra tappraste bjöd på några enstaka ord, några pratade till och med i meningar. Bullarna fick dock lite varierande namn bla boll (bulle) och öronbooster (korvapuusti)... :)
Men som tur gillade alla örfilarna. Jag och Benny rörde nämligen ihop degen och Pinja, Eeki och Ville bakade ut strax över 80 styck igårkväll. Fantastiskt!
Halloween hike 2014
Halloween hike var en vandrings/löpnings/MTB cyklings -tävling. Men jag och Emma tog det endast som en långlänk och höstutmaning. Man fick välja på 45 km, 75 km, 100 km eller 160 km. I handen gav de oss innan start 5 olika stycken kartor och en dos energi i form av honung.
Vi valde att springa och stavgå (läs: ta oss runt) 45 kilometers banan. Vi hade båda laddat upp ryggsäcken med smörgåsar och choklad. Halv 10 lunkade vi iväg, och efter 5 km var vi redan lite eksyssä. Det tog en stund innan vi förstod oss på kartan och på de skriftliga instruktionerna men redan efter en timme började kartläsningen löpa på ganska bra. Det var en fin natur och fina naturstigar vi fick avnjuta i solsken och -5 grader.
Bra gick det ända tills mörkret kom. Med pannlampa och gps orienterade vi rakt in i skogen för att ta oss till kontrollen. Det var först och främst väldigt svårt att gå rakt eftersom vi såg ungefär 5 meter framför oss av pannlampornas sken. Sedan var det också lite läskigt, vi visste ju inte exakt hur många björnar som lurade på oss i skogen. För att undvika att stöta på skogens konung sjöng och pratade vi väldigt högljutt och falskt. Jag hade sjuk hals när vi äntligen kom ut till en väg och innan läggdags hade jag tappat rösten nästan helt.
Min motivation ute i skogen räckte i exakt 8,5 timmar så de två sista timmarna var en kamp mot huvudet (orken fanns nog). Jag blev mest trött över att vi måste trampa i kärr, fick gå med blöta skor och att vi gick 10 km extra i mörkret. Vi hade också på förhand räknat med att rutten skulle vara utmärkt, men ingenstans i skogen fanns skyltar som sa vart vi skulle. Orienteringstalangerna sattes verkligen på prov och vår gps (som vi fick låna från skolan) räddade oss ett antal gånger när vi på riktigt var vilse.
Sist och slutligen var det en rolig, spännande, once in a lifetime kokemus. Jag gör det aldrig igen, åtminstone inte samma rutt.
Vi fick en cockis när vi kom imål som smakade himmelskt, men som samtidigt gömde min hunger och jag glömde att äta ordentligt. Därför var jag konstant hungrig två dagar efter vandringen, jag sov och var konstant trött i fem dagar efter och mina ben väger ännu 100kg mer än vad de normalt brukar göra. Men det var det värt. I did it!
Jag hade tänkt bjuda på några fina bilder, men eftersom jag bloggar från telefonen så lyckas det inte.
Vi valde att springa och stavgå (läs: ta oss runt) 45 kilometers banan. Vi hade båda laddat upp ryggsäcken med smörgåsar och choklad. Halv 10 lunkade vi iväg, och efter 5 km var vi redan lite eksyssä. Det tog en stund innan vi förstod oss på kartan och på de skriftliga instruktionerna men redan efter en timme började kartläsningen löpa på ganska bra. Det var en fin natur och fina naturstigar vi fick avnjuta i solsken och -5 grader.
Bra gick det ända tills mörkret kom. Med pannlampa och gps orienterade vi rakt in i skogen för att ta oss till kontrollen. Det var först och främst väldigt svårt att gå rakt eftersom vi såg ungefär 5 meter framför oss av pannlampornas sken. Sedan var det också lite läskigt, vi visste ju inte exakt hur många björnar som lurade på oss i skogen. För att undvika att stöta på skogens konung sjöng och pratade vi väldigt högljutt och falskt. Jag hade sjuk hals när vi äntligen kom ut till en väg och innan läggdags hade jag tappat rösten nästan helt.
Min motivation ute i skogen räckte i exakt 8,5 timmar så de två sista timmarna var en kamp mot huvudet (orken fanns nog). Jag blev mest trött över att vi måste trampa i kärr, fick gå med blöta skor och att vi gick 10 km extra i mörkret. Vi hade också på förhand räknat med att rutten skulle vara utmärkt, men ingenstans i skogen fanns skyltar som sa vart vi skulle. Orienteringstalangerna sattes verkligen på prov och vår gps (som vi fick låna från skolan) räddade oss ett antal gånger när vi på riktigt var vilse.
Sist och slutligen var det en rolig, spännande, once in a lifetime kokemus. Jag gör det aldrig igen, åtminstone inte samma rutt.
Vi fick en cockis när vi kom imål som smakade himmelskt, men som samtidigt gömde min hunger och jag glömde att äta ordentligt. Därför var jag konstant hungrig två dagar efter vandringen, jag sov och var konstant trött i fem dagar efter och mina ben väger ännu 100kg mer än vad de normalt brukar göra. Men det var det värt. I did it!
Jag hade tänkt bjuda på några fina bilder, men eftersom jag bloggar från telefonen så lyckas det inte.
tisdag 4 november 2014
Aktiv tisdag
Hej, hehe, det var längesedan jag uppdaterade Jyväskyläs mest svenska blogg. Jag måste så berätta om min idrotts-tisdag som pågick från klockan 8 till 22. Den dagen var fantastisk!
Det var såhär: Jag började med streetdance kl. 8:15 och fortsatte genast efter med innebandy. Jag blev genomsvettig och väldigt hungrig men hade som tur två timmars paus/håltimme innan jag hade en ringette lektion. Jag hann sedan hem och packa en ny gympapåse samtidigt som jag försökte äta, för följande lektion på schemat var ultimate. Efter ultimate gick jag, via butiken, till Lindas. Vi satt där i hennes rum och laddade upp energidepåerna för att slutligen orka med en och en halv timmes rugby träning. Jag cyklade hem och kollade klockan, 22:35. Snabb dusch, ett mål mat och sedan sjönk jag djupt ner i sängen. Jag var väldans seg i kroppen och sjukt trött i ögonen.
Följande dag var också full med aktiviteter, man vill ju inte göra det för lätt för sig. Men mest såg jag faktiskt framemot tenten vi hade. Jag längtade så efter att få sitta ner och vila benen en stund. Tydligen var jag den enda i föreläsningssalen som ville sitta längre än 15 minuter (ja, de flesta lämnade in tenten då - men det är en annan historia). Jag satt längst kvar och hade typ skrivit i knappt en timme. Hur kom det sig då? Kunde jag så mycket? Somnade jag? Nä, historien är den att jag hade fått en special-tent. Alla andra hade ett prov med flervalsfrågor, alltså de skulle välja a, b eller c. Jag fick ett prov var jag skulle skriva två essäer, pga. att läraren inte hade tillräcklig kunskap att översätta alla frågorna som de andra hade. Men jag klagar inte, jag konstaterar bara.
Det var alltså min aktiva tisdag. Next up är om min aktiva lördag och lata söndag.
Det var såhär: Jag började med streetdance kl. 8:15 och fortsatte genast efter med innebandy. Jag blev genomsvettig och väldigt hungrig men hade som tur två timmars paus/håltimme innan jag hade en ringette lektion. Jag hann sedan hem och packa en ny gympapåse samtidigt som jag försökte äta, för följande lektion på schemat var ultimate. Efter ultimate gick jag, via butiken, till Lindas. Vi satt där i hennes rum och laddade upp energidepåerna för att slutligen orka med en och en halv timmes rugby träning. Jag cyklade hem och kollade klockan, 22:35. Snabb dusch, ett mål mat och sedan sjönk jag djupt ner i sängen. Jag var väldans seg i kroppen och sjukt trött i ögonen.
Följande dag var också full med aktiviteter, man vill ju inte göra det för lätt för sig. Men mest såg jag faktiskt framemot tenten vi hade. Jag längtade så efter att få sitta ner och vila benen en stund. Tydligen var jag den enda i föreläsningssalen som ville sitta längre än 15 minuter (ja, de flesta lämnade in tenten då - men det är en annan historia). Jag satt längst kvar och hade typ skrivit i knappt en timme. Hur kom det sig då? Kunde jag så mycket? Somnade jag? Nä, historien är den att jag hade fått en special-tent. Alla andra hade ett prov med flervalsfrågor, alltså de skulle välja a, b eller c. Jag fick ett prov var jag skulle skriva två essäer, pga. att läraren inte hade tillräcklig kunskap att översätta alla frågorna som de andra hade. Men jag klagar inte, jag konstaterar bara.
Det var alltså min aktiva tisdag. Next up är om min aktiva lördag och lata söndag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)